måndag, januari 13

Fina minnen




Heeeej på er! Här hemma försöker vi äntligen skjuta ut oss ur huset och det svarta hålet och sorgen som drabbat oss! Som ni förstått så klarade inte kära svärfar kampen om sin cancer trots allt. Ibland är det så svårt att se meningen i det hela! Vem står på tur härnäst undrar man oroligt... Kanske vi bara är lite extra oroliga efter att ha fått sett detta lite för ofta på nära håll, vad vet jag?

Hur som haver har jag många fina minnen med denna fina familj som faktiskt själva ställde upp på mig och min familj. Min pappa, mina bröder och jag blev snabbt inbjudna över julen när mamma precis lämnat. Och alla resor som dem därefter släpade med oss på. Ja jösses vad hade vi gjort utan dem då?
Sakta men säkert klättrar vi upp igen... även om vissa dagar säger något helt annat! Och så får det ta och lov att bli ett bra tag framöver!

Ett annat stort fint minne är bygget av köket här hemma! Utan all hjälp av käre svärfar hade det inte blivit något kök "alà Bettan" kan jag lova!! Så tusen tack du "finaste" där uppe för alla glada minnen. Du finns i våra hjärtan ;)

Kram och tack till er alla tillsvidare...
Bettan

4 kommentarer:

  1. Å, jag skickar mina varmaste tankar och kramar i er sorg och saknad. Ingenting kan ersätta en saknad människa och orden räcker inte för att ta bort tomrummet. Jag önskar er Tröst ändå mitt i allt det mörka.

    Varm kram från Maria

    SvaraRadera
  2. Å kära fina Bettan...
    Jag beklagar verkligen!
    Varma varma kramar skickar jag till dig o de dina <3

    SvaraRadera
  3. Finaste du! Jag beklagar sorgen. Jag går ju själv igen den största sorgen som hittills har drabbat mig och vissa dagar slår sanningen mig hårt i ansiktet, trots att det snart är 9 månader sedan min mormor hastigt gick bort. Jag saknar henne oändligt och jag har blivit svagare utan henne. Blir den känslan någon sin bättre och lättare undrar jag?!

    Jag sänder dig och dina kära styrka och det är ju verkligen ett fint minne du har av honom, ditt otroligt vackra kök!

    Varma kramar Johanna

    SvaraRadera
  4. Bra skrivet. Då jag varit med om samma resa i höst. Men på nåt konstigt vis blir timmar till dagar, dagar till veckor. Och livet fortgår.
    KRAM

    SvaraRadera